chevalridsport, hööks, ponnyprakt! nu hissar och dissar vi!!
framsteg!
Alltså jag är verkligen stolt över min ponny ♥ I februari, när jag började rida henne kunde hon inte stå ensam, verkligen inte, varje gång jag kom på förmiddagen då hästarna stod i hagen fick jag ta ut henne, pappa fick hålla henne och jag borstade. För hon fixade verkligen inte att stå ensam, det var H E M S K T enligt henne. En gång tog jag in henne och då småstegrade hon sig en gång.
Det är faktiskt inte förrän nu här i juli/augusti hon har lärt sig att det inte är så hemskt att stå ensam! Nu står hon helt stilla när jag har bundit upp henn :) Min fina tjej ♥ Hon tom. stannar när jag ska binda upp henne. Självklart har hon dåliga dagar också då hon trippar runt och inte vill stå still, men nästan alltid står hon still! Så himla skönt :)
Så jag är verkligen stolt över hennes utveckling. Nu är det bara att skritta ut ensam som hon behöver träna på mycket!
12 september 2010 - 12 september 2011
Den 27 oktober 2010 berättade jag i bloggen att jag min bästavän, den jag älskade mest hade fått avlivas! ♥ Såhär såg inlägget ut: (länk)
Såhär i efterhand är det mycket jag skulle vilja ämdra! Det borde inte stå "jag älskar båda" för det var inte sant. Jag älskade inte Sarah? Jag var ju nästan rädd för att rida henne! Jag tror att jag fortsatte på Sarah ett tag för att jag trodde att Maya-kännslan skulle komma tillbaka - det gjorde den inte, såklart ♥ Men det ville jag inte inse då!
I oktober 2009 la jag ut en annons om att jag ville ha medryttarponny! Jag fick svar ganska snabbt och blev såklart överlycklig. Jag skulle få ha nästan egen ponny 2-3 dagar i veckan :) Jag levde verkligen i sjunde himlen där ett tag!
Det var Maya som lärde mig att våga mer! Det var Maya som lärde mig att galoppera på stubbåkern! Det var Maya som lärde mig att galoppera i skogen! Det var Maya Maya Maya som var bäst! Hon var verkligen min bästvän, den jag´älskade mest på jorden och fortfarande när jag tänker på henne extra mycket - fast det är ett år sedan så kan jag börja gråta! ♥
Som alla vet har allting ett slut men var det verkligen meningen att det skulle ta slut så snabbt? Inte ens ett fucking år fick vi! Nästan exakt 11 månader blev det.
Jag kommer ihåg den 12 septermber 2010 så himlahimla bra, och jag kommer nog alltid göra, jag skulle rida i runda skogen och mamma följde med! Jag var nästan helt säker på galoppen och tänkte galoppera till svängen! För där brukade jag stanna och vänta på den som gick med. Men innan den svängen halkade/snubblade Maya, min fina underbara medryttarponny ♥
Min armbåge blödde men vafan, det kännde jag inte. Maya låg med sina ben i kors! Hon kunde inte resa sig, hon var i chock och jag sprang till det närmsta stallet och de var jättesnälla och hjälpte oss. Ägarna kom och först trodde vi att Maya skulle klara sig. Men veterinären kännde att såret var djupt och att Maya isf skulle behöva sövas och sys, vilket hon antagligen inte skulle klara. Hon klarade inte att bli nedsövd.
Så den 12 spetember försvann den finaste jag hade i mitt liv, jag saknar dig oändligt Maya, du anar inte ♥
Och väldigt tack till alla vänner som fanns och finns för mig - ni betyder ♥
